- Furikakesort
- ごま塩
Gomashio
Två ingredienser, femhundra år.
Smakprofil
Styrkorna är redaktionella bedömningar på en skala inom den egna familjen, inte mätvärden. De går att jämföra mellan sorterna i furikake, inte rakt av mot en annan familj.
Gomashio är rostad sesam och salt, ingenting annat, och därmed familjens enklaste och äldsta form. Blandningen är omnämnd på 1500-talet, alltså långt före ordet furikake fanns. Kornen ligger hela i burken, vilket gör den till den sort som håller sitt knaper längst: den mjuknar inte på ånghett ris utan spricker fortfarande mellan tänderna. Det klassiska bruket är över sekihan, högtidsriset med azukibönor.
Sensorisk analys
Pyramid och karaktär
Doft
ur burken
- rostad sesam
- nöt
Smak
på riset
- salt
- nötighet
- olja
Eftersmak
det som stannar
- kort
- ren
- torr
Karaktär 0-100 per axel, satt i förhållande till övriga poster i samma familj. Redaktionell bedömning av en typisk portion, inte mätvärden.
Bakgrund
Fakta
- Innehåll
- rostad sesam och salt; sesamen kan vara vit eller svart, och en del handelsvaror har socker i
- Blandning
- mellan fem och femton delar sesam på en del salt, beroende på smak och bruk
- Historia
- nämns i en dagbok från Ishiyama Honganji 1536, alltså före den moderna furikaken
- Sekihan
- det klassiska bruket är att strö den över sekihan, riset med azukibönor som serveras vid högtider
- Makrobiotik
- i makrobiotisk matlagning stöts den för hand i suribachi, den räfflade morteln, och saltet dras ned mot en del på arton
- Hemgjort
- den enda furikakesorten som är rimlig att göra själv på minuten, eftersom den har två ingredienser
På maten
Användning
- Dosering
- en tesked per portion; saltet är dosen som styr, inte sesamen
- Yta
- strös på ånghett ris, där fukten fäster kornen; på torr mat rullar de av
- Notering
- rosta sesamen tills den doftar och börjar hoppa, inte tills den mörknar, för bränd sesam blir besk och går inte att rädda